Ointressant vetande

Nu är det sagt, det där som borde sagt i flera års tid. Har lättat en stor sten från hjärtat som legat hårt fastbunden. Alla jävla känslor kring det är så jävla förrvirrande och splittrade så att det får mig illamående. Men känns som att just nu är det här det bästa för oss båda två även fast det kanske inte är den bästa lösningen men härmed har jag iaf blåst bort dig från mitt tankenät och försöker istället förtränga och glömma dig och försöka gå vidare. Eller snarare krypa känns det som. Men upp på benen har man ju alltid lyckats ta sig alla andra gånger så varför skulle det misslyckas den här gången? Blir bara 10000000 gånger svårare än en hel del andra moment man upplvet under sitt hittils levda liv.